Den amerikanska drömmen

Är ett farligt ideal, skrev Martin Ezpeleta i Aftonbladet för en tid sedan. Hans läsvärda krönika är en reaktion bland annat på Linda Skugges debattartikel i samma tidning. Skugges grundtanke är att det finns gott med jobb men att en stor grupp arbetslösa ungdomar saknar viljan att kavla upp skjortan och hugga i. Hon har under den senare tiden fått uppbackning från andra samhällsdebattörer, däribland Bert Karlsson. Karlsson som på ett sedvanligt provokativt sätt konstaterar följande:

”Dagens ungdomar är helt enkelt förbannat lata och bortskämda. Den första frågan du får av en ung som söker ett jobb är: Hur hög är lönen?”

Problemet enligt Skugge och hennes supporters är den ”lat attityd” bland unga som är själva orsaken till arbetslösheten.  Det är lätt att ironisera över Skugge. Men om man gör det är det lätt att missa att hon är en del av en större samhällstrend. Även den svenska hollywoodfrun Madeline Hult Elghanayan uttalar liknande tankar i Aftonbladet. Hon utgår likt Skugge från sina egna livserfarenheter och fångar essensen i vad jag uppfattar som den amerikanska drömmen i följande stycke:

”Jag vill visa svenska ungdomar att vad som helst är möjligt om du kombinerar målmedvetenhet och ambition med hårt arbete. Att du kan åstadkomma precis vad du vill, att du kan förändra ditt liv i grunden, om du verkligen bestämmer dig för att lyckas.”

Slutstationen i Madeline Hult Elghanayans sedeslärande berättelse är övergången från slitet i Sohos restauranger till sin personliga framgång. Framgången som hon har gemensam med både Bert Karlsson och Linda Skugge. Läran är att du också kan göra detta, om du anstränger dig hårt nog. Likt Will Smith i den filmen Jakten på Lycka vinner vår hjälte i slutändan mot oddsen och får njuta arbetets frukter.

Problemet är att det är ganska enkelt att konstatera att det ofta inte blir så. Det är många som inte kommer ”out on top.” och ”slår oddsen”. Alla kommer inte att kunna klättra på stegen mot en framgångsrik karriär. Vissa kommer att bryta ryggen då de har halkat på framgångens bananskal i den där smutsiga restaurangen i Soho och behöva ett fungerande socialt skyddsnät som fångar dem. En del kanske även sätter vikt till andra världen än högre status och löner.

Just oviljan att se samhällsstrukturernas roll i arbetslösheten framstår mer som ett rättfärdigade av arbetslöshetens existens och att lyfta upp den egna förträffligheten än något annat.  Att arbetslöshet inte bara handlar om att den enskilde personen inte har ansträngt sig tillräckligt förnekas därför, trots all fakta som pekar på motsatsen. ”De där nere” anses inte heller vara i behov av sociala reformer utan är arbetsovilliga och arbetsskygga. I denna världsbild är sämre villkor för anställda, lägre löner och att angripa socialförsäkringssystemen en närmast patenterad lösning.

Linda Skugge, Bert Karlsson m.fl står tack och lov inte oemotsagda. Deras inställning bemöts i samma tidning av bland annat av Måns Svensson på Arbetsmiljöhögskolan i Lund. Han argumenterar för förbättrade villkor inom branscher med dåligt rykte. Om den individuella framgången skulle defineras gemensamt vore det givetvis detta det vi skulle diskutera på bred front i samhället. För problemet med den amerikanska drömmen om en bättre tillvaro, är att den handlar om att lämna det dåliga bakom sig som individ istället för att förändra  förutsättningarna tillsammans.

Det är dags att vakna upp nu.

Annonser
Taggad , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: