Piratpartister för medborgarlön

Dagens mest intressanta artikel står ett antal röster varav några är knutna till Piratpartiet för. Klara Tovhult, m.fl slår nämligen ett slag för medborgarlön. Bland annat sätts lönearbete i numer närmast klassiskt sätt jämte det gratisarbete som utförs i de ”digitala allmänningarna”. Som Wikipedia och olika Linux-distributioner.

Kreativ drivkraft och arbete kräver sådana här projekt, men det handlar ändock inte om lönearbete och heller ej därför tydligt inordnat den marknadsekonomi som är vår tids dominerande samhällsform.

Texten på Newsmill är intressant, för den kommer inte från den sida jag är van att se den. Därför är den spännande på mer än ett sätt.

Med anledning av den så har jag dock funderat en del över eventuella problem och andra iaktagelser om medborgarlöneidéer. För även bland förespråkare finns skillnader och invändningar kan ha viss relevans.

En inledande tanke är att vi i den sämsta av världar, med en väldigt lågt satt medborgarlön och samtida nedmonterande av andra välfärdsstöd, riskerar att låta lönearbetet fortsätta vara den garant för ett drägligt liv som det trots allt nu i stor utsträckning har kommit att bli.

Även om jag har kommit att bli väldigt kritisk mot förespråkade av att alla (till och med trots sjukdom) ska arbeta, finns det en fördel i en mer human tolkning av arbetslinjen som det formuleras inom exempelvis socialdemokratin. Och den består i att lönearbetet ger en autonomi gentemot myndigheter, en potentiell gemenskap och en förhoppningsvis meningsfull sysselsättning.

I och med att fackföreningsrörelsen också har byggt in en rättsställning för arbetstagare i samhället har full sysselsättning blivit en strategi för att bemöta degraderingen i arbetslösheten genom aktiv arbetsskapande politik.

Men degraderingen består kanske främst inte i själva arbetslösheten, som ju alltså egentligen handlar om frånvaron av lönearbete. Den finns där också i hur själva samhället i sin obetänksamhet individualiserar arbetslöshetens ansvar till att handla om personliga misslyckanden.

Misslyckandet handlar nog därför i större grad om hur arbetslösa bemöts, lotsas genom ibland svårbegripliga försörjningssystem och avkrävs exempelvis kontoutdrag vid sökande av kommunala försörjningsstöd.

Min övertygelse är att om medborgarlön ska genomföras måste både nivåer vara tillräckligt höga för en acceptabel levnadsstandard samt människor fortfarande kan få övrigt socialt stöd om man har andra problem än rent ekonomiska.

Det får inte tas som intäkt för att cementera en samhällssyn som i övrigt är hyper-individualistiskt, utan måste fyllas med socialt innehåll. Poängen med medborgarlön är ju att det är en kollektiv lösning för människor som hindras att utveckla sin individualitet eftersom de reduceras till arbetslösa (som till varje pris ska kämpa för att skaffa ett lönearbete för att inkluderas i den goda samhällsgemenskapen).

Ett annat problem när vi diskuterar medborgarlön är att  det alltförsällan handlar om vem eller vilka som ska genomföra det. I vems intressen ligger det i dagsläget att montera ner lönearbetarsamhällets avigsidor? Stannar det enbart hos ideologiskt intresserade personer så kommer det att förbli en omöjlig om än fin idé. Marxisten Slavoj Zizek har uttryckte sig i liknande ordalag i en intervju i New Statesman att idén var just orealistisk och hade karaktären av en ”ideologisk utopi”.

”It’s the last desperate attempt to make capitalism work for socialist ends. The guy who developed it, Philippe Van Parijs, openly says that this is the only way to legitimise capitalism.”

Om man vill bevisa Zizek fel i frågan om medborgarlön; som alla andra reformer som är värda sitt namn, krävs ett subjekt. En handlande kraft. Det kan formuleras i den kraft partier samlar, andra intressepolitiska initiativ och så vidare: men i Sverige har det tills idag varit en tanke som under senare år mest har attraherat en del social-liberaler, gröna och socialister.

Sin främsta champion har det kanske här haft genom Miljöpartiet, där bland andra Kerstin-Maria Aronsson har motionerat om det hela. Det verkar dock med tiden dock fallit bort i någon mån till förmån för mer dagspolitiska ställningstaganden.

Nu verkar dock piratpartister och även nystartade Liberaldemokraterna formulera liknande idéer. Om än i de senares fall tillsammans med en uttrycklig vilja att införa plattskatt, något som har ett eko hos liberaler av nattväktarstatstyp och inte ens borgerliga partier i riksdagen vågar sig på att förespråka. Att då komma ihåg att nykommunister som Imperiet-författarna Antonio Negri och Michael Hardt faktiskt också uttrycker sin sympati för det som på engelska kallas för basic income gör det hela  minst sagt förstärker bilden av dess brokiga natur.

Avslutningsvis har nu alltså en fråga som medborgarlön hamnat överst på Newsmill, vilket åtminstone betyder att tystnaden är över. Och det är välkommet!

Läs även:

Den gröna Möllerlinjen, av Jimmy Sand.

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: