En blind fläck i våldets kölvatten

Det har inte undgått att uppmärksamma den tragiska händelse i Stockholms julhandel som resulterade i att en människa tog sitt eget liv. Om det har det skrivits många spaltmetrar, bland annat Mustafa Cans mycket bra text ”Inte i mitt namn”, som är publicerad på Svenska Dagbladet är väl värd att läsa. Däremot har jag inte undgått att bli upprörd om och om igen över hur vissa likt så många gånger tidigare psykologiserar och förenklar relationen mellan våldsamhet och attentat och kopplar det till psykisk sjukdom.

Vänsterpartiets Lars Ohly konstaterade snabbt efter det inträffade i en intervju att det troligtvis rörde sig om en ”ensam galning” och att det nu gällde att hålla ihop. Herman Geier, en läsvärd skribent på Dagens konflikt visar också prov på denna psykologisering i sin krönika om vilka som kan sägas vara terrorister och vilka som inte är det. Samtidigt som han med udden riktad mot främlingsfientlighet och anti-muslimska krafter kritiserar Fredrik Reinfeldt för att välja en farlig väg som kan spela rasistiska strömningar i handen knyter han ihop påsen genom att konstatera följande:

”Psykiskt sjuka människor finns alldeles oavsett vilket samhällsklimat som råder, men uttrycken för deras handlingar är i allra högsta grad samhälleliga. Fanatiker av alla de slag har haft ihjäl sig själva för att skada ännu fler betydligt längre än islamister har självmordsbombat.

Råkar terrorister vara från Sveg eller från Växjö är de psykiskt sjuka, är de från mellanöstern är de muslimer. För vad det handlar om är att vi själva aldrig är terrorister. Det är alltid de andra.”

Till synes helt oreflekterat knyts här extrem våldsamhet och psykisk sjukdom till en minst lika farlig enhet som den Geier i övrigt kritiserar när det är muslimer som drabbas. Nu är jag övertygad att Geier inte menar psykiskt sjuka något illa med detta. För honom är det säkerligen mer ett ”statement of facts” än en känslomässig avsky som många högerextrema reagerar med. Men jag tvingas ändå konstatera att en del vänsterintellektuella här har en blind fläck och verkar sakna insikt.

Vi greppar efter förståelse i mänskliga tragedier och vad är enklare att ta till än vansinnet? Vad som är svårare att acceptera är när en psykiskt frisk människa som vare sig är psykotisk eller drabbad av vanföreställningar tar till brutalt våld för att göra andra och sig själv illa.

Om denna man kan jag inte komma med något utlåtande. Jag vet alldeles för lite och vill avstå från att spekulera. Men genom historien kryllar det av friska normala och skötsamma människor som har mördat, dödat och lemlästat. Det är bra mycket mer skrämmande och att slentrianmässigt åberopa ”vansinne” ter sig därför som undanflykter för att se sanningen i vitögat. Därför ställer jag mig också tveksam till att som Mustafa Can föreslår byta ut kampen mellan civilisationer mot det mellan ”galenskap och förnuft”.

Annonser
Taggad , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: