De som gör saker tillsammans vinner

Allt sedan Lukas Moodyssons film Tillsammans har det varit lite underligt, pinsamt och kufiskt i att prata om att göra saker tillsammans. I alla fall i vissa sällskap och grupper. Men jag är övertygad om att de som gör saker tillsammans (på ett konstruktivt, roligt och icke-tvingande sätt) mår betydligt bättre än andra. Jag är också helt övertygad om att det parti, den organisation eller rörelse, som lyckas få människor att delta frivilligt och på sina villkor, kommer att kunna lyckas med oerhört mycket. (Jag utgår dock mest från partiverksamhet här, eftersom jag själv är partipolitiskt aktiv.)

Barack Obamas kampanj för att bli demokraternas presidentkandidat och själva presidentvalskampanjen har varit ett ämne för många PR-byråer och marknadsförare. Många har antytt att den varit ett uttjatat studieföremål bland svenska partier, trots samhällsskillnaderna USA och Sverige emellan. Tittare man dock närmare ser man att det finns någonting oerhört imponerande med hela kampanjen, oavsett om man väljer att ta med den ekonomiska aspekten och den oerhörda trötthet på George W. Bush och republikanerna som fanns.

I USA, liksom i många andra länder, har det funnits en uppfattning om att ungdomar varken bryr sig om eller förstår sig på politik. De/Vi är likgiltiga, egocentriska individualister som bryr oss mest om nöjen och att ställa krav på arbetsgivare, bortskämda som vi är. PR-byråer och marknadsförare spottar ur sig generationsbenämningar  och verkar tro på vartenda ord själva, utan att ens sätta vår generation i ett större samhälleligt sammanhang. (Gustav Fridolin skriver om detta i boken Blåsta! Nedskärningsåren som formade en generation.) Men det Obama-kampanjen förstod, och använde sig av, var att ungdomar har en otrolig vilja att förändra. De är villiga att spendera väldigt mycket tid på någonting de verkligen tror på. De är villiga att resa oerhörda avstånd enbart för att knacka på dörrar eller dela ut flyers. Kampanjen hade hundratusentals sådana ungdomar och sammanlagt miljontals människor i alla åldrar som gjorde saker tillsammans. De gjorde saker ihop för att de ville någonting större än sig själva och trodde på någonting större tillsammans. De gjorde det inte, som på 1960-talet eller i den amerikanska presidentvalskampanjen 2004, för att de var emot någonting. Det handlade alltså inte enbart om att ha stöd från rätt personer, från rika företag, från IT-sektorn eller liknande. Det handlade grundläggande sett om att få människor att agera tillsammans.

Den andra viktiga aspekten är den som delar av klimatrörelsen börjat förstå. Det handlar inte om att alltid berätta för människor vad de inte får göra eller hur de ska göra för att bli en bättre människa och bidra till en bättre värld. Lägg inte skuld, lägg inte alltid ansvar på människor, för de har så mycket annat att klara av i livet. Skapa istället möjligheter! Det bevisas om och om igen att människor som träffas, pratar och agerar direkt mår bättre, ser mer positivt på andra människor, tror på en bättre framtid och blir inte lika lätt instängda och isolerade från andra.

2014 kommer att bli ett väldigt hektiskt år för alla politiska intresserade, i synnerhet de som är partipolitiskt, däribland jag. Först kommer ett val till EU-parlamentet i juni 2014, då vi ska bli bombarderade med budskap om hur EU fungerar, vad partierna vill och vad partikandidaterna vill. Inte heller att förglömma, vad partierna har gjort under mandatperioden.

I september 2014 kommer det således bli val till församlingarna i kommuner, landsting och riksdag. Troligtvis kommer vi sällan ha fått så mycket skräp, prylar, informationsbroschyrer och lovade ord som under det året. Men, som ni nog förstått nu, tror jag absolut på att det parti, som lyckas få med sig människor, och gör små som stora saker, tillsammans kommer att ha mest att vinna i valet. Det partiet kommer att bli det mest lyckade och uppmärksammade, just för att det inte kommer handla om kampanjpengar, stöd från viktiga personer, stora ord och löften, partiverksamma dörrknackare och informationsspridare. Det kommer att bli partiet som förstår att människor vill ha någonting mer av politiken är löften, information och valsedlar. Människor kommer att känna mer tilltro till ett parti som lyckas göra politik förståeligt, långsiktigt och roligt. Ett parti som får oengagerade och opolitiska människor villiga att offra mycket tid och resurser på någonting de tidigare spottat på. Det handlar inte om att vinna flest röster eller mest stöd. Det handlar om att vinna förtroende från människor och visa att det faktiskt finns stora möjligheter och glädje i att göra saker tillsammans. Vad dessa saker är, är helt upp till partierna, men som jag antytt handlar det inte om att bara stå på stan, i deras dörröppning och säga: ”Hej! Rösta på mig/oss!”

Innan dess kan det vara ett tips att hålla koll på presidentvalskampanjen (och nomineringskampanjerna) i USA nästa år, 2012. Hur kommer kampanjerna se ut, hur kommer de att ha förändrats från de förra?  (Har ni förslag på andra lyckade kampanjer för att föra människor tillsammans på ett konstruktivt sätt är jag villig att lyssna!)

Annonser
Taggad , , , , ,

4 thoughts on “De som gör saker tillsammans vinner

  1. ulla Brodow skriver:

    Tack för de orden och tack för ditt stora engagemang.
    Personer som kör egna race förlorar i längden.
    Jag har varit med i många konstellationer, både i mitt arbete och i mina olika andra engagemang..Om man ska åstadkomma något krävs att man håller huvudlinjen klar och inte villar bort sig på sidointressen, personliga motsättningar etc. Det krävs också öppenhet. ärlighet och tolerans så att kreativiteten får en chans. Nätet är bra, men jag tror också att man måste träffas IRL för att utveckla vänskap och styrka. Alla nya medlemmar som kommer nu i samband med kongressen bör dras in i smågrupper för att utveckla en gemenskap. Det räcker inte med medlemsmötena, inte nödvändigtvis bara tjejgrupper som vi talade om på senaste medlemsmötet. Blandade grupper vore kanske bättre eller både och men inte bara enskilda samtal med M.

    På 80-talet hade vi soppkvällar i hemmen, när vi slickade såren efter kärnkraftsomrösteningen.. Det var många sådana gäng på gång. Idag får vi kanske hitta på något annat sätt att träffas. En fast tid på viss plats, så att man slipper trumma ihop folk varje gång?

    • Jag håller med om att man definitivt måste ha små och stora grupper att samlas i. Precis som du skriver är det viktigt att dynamiken i gruppen är öppen och kreativ, att det inte ska avkrävas vissa typer av ord för att få delta.

      Jag tror att det viktigaste man måste ha med i beräkningen vad gäller formationen av nya grupper är att de kommer att alltid falla sönder eller förändras drastiskt. Ett fåtal grupperingar klarar sig, exempelvis partier, som kan överleva väldigt lång tid.
      Men kampanjer som den i Obamas fall, eller andra ”ensakefrågor”, tenderar alltid att ebba ut ganska snart. Då är det istället dags för något annat.

      Självklart är IRL viktigast av allt. Där kan man avgöra det mesta. IRL och IT kan användas snabbt på olika sätt och måste därför användas vid olika tillfällen.

      Vi får tänka igenom hur exempelvis Miljöpartiet i Karlstad ska gå vidare med aktiviteter. Jag har några tankar vid sidan av föreläsningar, gäster etc.

  2. ulla Brodow skriver:

    Hej. Jag skrev en kommentar, men den försvann
    .Återkommer senare

  3. ulla Brodow skriver:

    ”De som gör saker tillsammans vinner.”
    Tack för de orden och tack för ditt stora engagemang.
    Den som kör sitt eget race förlorar i längden.
    Så noga demokratiupproren varit med att inte ha en stark ledare.

    Jag har arbetat i en hel del konstellationer. Det är viktigt med öppenhet, ärlighet och tolerans för att kreativiteten ska få blomma. Man måste utveckla tillit till varandra. Nätet är bra, men det räcker inte. Jag tror man också måste träffas IRL både i stora grupper (MM) och i små grupper för att utveckla trygghet med varandra. Nu när kongressen brakar loss, kommer nog många att intressera sig för mp. Då är det viktigt att vi fångar upp det intresset i små gruper. Jag tror inte det räcker med Martins enskilda samtal. Det blir ingen dynamik av det. Tjejgrupper, ja, men hellre blandade.
    Ulla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: