Var är samhällsvetenskapen?

I en kort krönika skrev en f.d. journalist på Arbetaren för något år sedan att hon talat med ännu en i raden av naturvetare som föreläst eller debatterat klimatförändringar. Naturvetaren hade varit uppgiven och undrat varför inte människor lyssnar när så otroligt mycket pekar på att klimatförändringarna är ett faktum som måste bemötas nu. Det hela ledde journalisten (vars namn jag inte minns) till att ställa en relevant fråga: var är alla samhällsvetare i denna viktiga fråga?!

För några veckor sedan var jag på en utbildningsdag i jobbet, där sociologen Gerd Lindgren pratade om homosociala nätverk i politik och näringsliv kopplat till Värmland. I slutet av sitt föredrag diskuterade hon kort just klimat och tillväxt. Hon undrade öppet hur det kommer sig att hela politiken och företagsvärlden är besatt, i Sverige, av den eviga tillväxten? Det finns en myndighet som heter Tillväxtverket på riksnivå, och likaså har Karlstads kommun ett utskott som heter Tillväxtutskottet, som hör samman med Tillväxtcentrum. Dessa lär knappast vara ensamma. Idag, på första maj, hörde jag Håkan Jaltung prata om att hjälpa sina systrar och bröder överallt, för det ger ”tillväxt”. Den som följt med i veckans politik har nog skymtat den kryptiska nyheten att Gustav Fridolin inte prioriterar förkortad arbetstid och förespråkar svensk industri och gröna jobb, som kommer ge ”tillväxt”.

Politiker är knappast ensamma om att prata om detta magiska ord ”tillväxt”. Men de allra flesta jag hört hittills är samhällsvetare av någon sort. Och jag börjar faktiskt tröttna. Trots allt prat om klimatförändringar, förstörda ekosystem och massdöd av arter, tycks det i Sverige ännu bara vara naturvetare som lyfter de frågorna, eftersom alla andra babblar vidare om ekonomi, tillväxt, arbetslinje, jobb, utanförskap etc.

Jag håller med Gerd Lindgren. Hela idén med att inrätta ett Tillväxtcentrum med ekonomisk inriktning är ytterst problematiskt ur en vetenskaplig syn. Det är helt frikopplat vad vetenskap och forskning. Helt under kontroll av personer utbildade i samhällsvetenskapliga ämnen. Att miljövetarna, och naturvetare i gemen, faktiskt på många sätt ser konsekvenserna på sina områden, verkar vara helt underordnat och bortglömt. I deras arbete ingår att se verkligheten och förmedla bilden av den till andra. Med samhällsvetarna verkar det vara helt annorlunda. Där skapar man sin egen bild och får påverka den mer, utnyttja den för sina andra syften. Oavsett om sjöar och vattendrag är försurade, våtmarker torkar ut och skogs huggs ner, härskar tillväxten över biologerna och inspektörerna.

Då var det väldigt skönt att höra en samhällsvetare öppet kritisera hela idén med tillväxt och dess påverkan på klimat, miljö och natur. Att de senare tre inte klarar av mer av den förra, oavsett vad man tycker. Samt att hon propagerade för att samhället måste tänka om, tänka nytt och ställa om.

Således är jag fortfarande tveksam till vad många samhällsvetare, i synnerhet ekonomer, egentligen bidrar med och har för syn på samhället 2050. Möjligtvis håller flertalet på att vakna eller redan ser vilka förändringar som nu är faktum och vilka enorma förändringar som måste till. Jag ställer mig dock tveksam att samhällsvetarna är tillräckligt insatta ännu.

Efter att ha läst en del böcker som behandlar klimat och miljö på olika sätt har jag slagits av en annan, betydligt viktigare tanke: tvärvetenskaplig forskning och samarbete. Varför ruta in sig och inte vilja, eller kunna, bege sig utanför sitt eget ämne/disciplin? Varför ha två olika stora inriktningar istället för att korsa dem?

Dock återfick jag lite mer hopp igår när min pappa berättade att han pratat med en ung tjej som läste ett program i Trollhättan (Samhälle, hav och sjöar vid närmare koll), som blandade sociologi med biologi. Programmet låter studenterna blanda exempelvis sociologi, geovetenskap, marinbiologi och olika former av ekologistudier.

Jag anser att de allra flesta program måste bli så tvärvetenskapliga redan nu, att det blir regel snarare än undantag, att blanda naturvetenskap och samhällsvetenskap. För jag tror ärligt talat inte att vi samhällsvetare annars förstår vidden av alla problem vi står i och inför. Detta är något Johan Rockström och Anders Wijkman hävdar i sin bok Den stora förnekelsen och, som sagt, jag håller fullständigt med dem. Jag är dock skeptisk till att det kommer ske snabbt i Sverige. Vi är alltför fästa vid ordet tillväxt.

Annonser
Taggad , , , , , ,

2 thoughts on “Var är samhällsvetenskapen?

  1. ulla Brodow skriver:

    Jättebra. Jag tror vi skulle kunna föra ram tvärvetenskapligheten skarpare i skolsammanhang. Där tror jag du har rätt. Vi har varit inne på den linjen tidigare, men sen Björklund började betsdämma är det rena ämnen som gäller.

    Vilka är det som har hittat på benämningen ”det nya Miljöpartiet”? Vad Mp vill måste väl bli synligt i diskussionerna på kongressen. Men hur kan man redan nu gå ut med RUT och ROTl och vad vi tycker om detta, undrar
    Ulla

    • Ja, Björklunds hets kring rena ämnen och spetsämnen, tror jag inte hjälper alls.

      Nya Miljöpartiet? Ja, det verkar trendigt att vara ny och kalla sig ”NYA”. Att ganska plötsligt infoga RUT är problematiskt. Jag vet att det finns fördelar med RUT-avdrag, men tycker fortfarande att nackdelarna är fler. Vi får se vad folk säger på kongressen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: