Är detta rimligt?

Socialförsäkrings- och sjukförsäkringssystemen har varit föremål för omfattande debatt den senaste tiden. Framförallt aktualiserat av den massiva kritik som regeringen har fått i och med omfattande utförsäkringar. Socialförsäkringssystemet är också temat på vårat andra gästinlägg signerat Ulla Brodow. Något som vi med stor glädje delar med oss till våra läsare.

Är detta rimligt?

Ungdomar i åldern 18-25 år omfattas av något som kallas ungdomsgarantin. Det innebär att de, efter tre månaders arbetslöshet, kan skriva in sig vid Arbetsförmedlingen och få del av visst stöd i jakten på ett jobb. Stödet består av möjlighet till viss ekonomisk ersättning, gruppcoachning internt på Arbetsförmedlingen, fördjupad coachning hos extern aktör, praktikplats m m. De får också lära sig skriva sin CV, förbereda sig för en intervju och bevista föreläsningar hos företaget Lernia.

Jag känner en ung man, snart 23 år, som omfattas av ungdomsgarantin. Han har gått i skola och utbildning, har ännu inte haft något jobb och är därför inte berättigad till a-kassa. För nästan exakt ett år sedan avslutade han sin treåriga post-gymnasiala utbildning inom medieområdet. Sedan dess har han sökt ett stort antal jobb, både genom att knacka dörr hos lämpliga företag och genom att skicka in sin CV som svar på annonser och som en chansning till olika företag. Under detta år har han själv lyckats skaffa tre månaders praktik till en ganska måttlig lön. En av hans kurskompisar på medieutbildningen är i samma situation.

Det är svårt att hitta ett jobb, det vet vi. Att vara arbetslös och söka jobb är nog så kämpigt för de unga, trots stödet från Arbetsförmedlingen, som långt ifrån alltid tycks leda till ett jobb inom rimlig tid. Till detta kommer att de ungdomar som inte har studielån eller eget kapital, får problem med sin försörjning. I ungdomsgarantin har man helt enligt reglerna 136 kr/dag, 5 dagar per vecka, d v s knappt 3000 kr/månad. Det kan ingen leva på. Inget tidigare jobb – ingen a-kassa. Ungdomar som inte fått ett första jobb, hamnar i en ond cirkel.

En del av ungdomarna på 18 år har inte avslutat sina grundskole- eller gymnasiestudier. De hamnar i en särskild kategori. Andra tar lån och läser vidare efter gymnasiet, vanligen under 3-4 år. Men det som redan har en eftergymnasial utbildning, vill ha ett jobb och inte ta nya studielån bara för att kunna överleva. Detta gäller också de ungdomar som gått gymnasiets yrkesinriktade program: frisörer, bagare, byggare, elektriker, plåtslagare etc. De är redo för arbetsmarknaden och vill börja jobba. Ska de i värsta fall gå i arbetsgarantin på 3000 r/mån tills de är 25 år?

Hur klarar sig då min vän och andra i en situation på ca 3000 kronor per månad? Jo, de måste på något sätt leva på andra: föräldrar, vänner, sambor eller tillfälliga praktikplatser. Min vän bor hemma hos sin mamma, där han har ett eget rum och viss tillgång till mat i kylskåp och frys. Kompisen bor hos sin flickvän. Det kan inte kännas bra för ungdomar som är myndiga och håller på att bli vuxna att inte kunna göra rätt för sig. Man kan bo kvar hemma eller hos sambon, men man vill kunna göra rätt för sig. Att gå till socialtjänsten är ingen bra lösning

Efter ett års arbetslöshet på dessa villkor har nu min vän bestämt sig för att ta lån och studera vidare, trots att han egentligen inte vill det. Är det så här ett välfärdsland som Sverige ska behandla sina ungdomar?

Jag anser att reglerna för ersättning till arbetslösa ungdomar som ännu inte haft ett jobb och som har en relevant utbildning, ska ändras. Det kan inte vara riktigt att den som skaffat sig en utbildning och står redo för arbetsmarknaden, ska klara sig på knappa 3000 kr/månad. Det är heller inte rimligt att föräldrar, sambos och vänner ska träda in och ta samhällets försörjningsansvar vid arbetslöshet. Därtill kommer att det psykologiskt är påfrestande för den arbetslöse att leva i ett ekonomiskt beroendeförhållande till andra.

Text: Ulla Brodow

För övrigt kommer samma människor som drog igång Påskuppropet att arrangera en välfärdsmanifestation den 28 augusti på Sergels Torg i Stockholm. Till skillnad från Påskuppropet kommer välfärdsmanifestationen att även inkludera frågor som gäller A-Kassa, arbetsmarknadspolitiska åtgärder (FAS 3), hemlöshet och fattigdom.

Annonser
Taggad , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: