Opposition om Carema

Regeringen skadehanterar den återuppväckta kritiken mot att skattepengar förs över till skatteparadis i form av privata bolags verksamhet i välfärdsområdet. Regeringen föreslår en stopplag, som var ”för lite” och ”för sent” enligt  oppositionen. Men bortsett från det har sossarna, miljö- och vänsterpartiet påfallande olika tankar. Frågan är vad den parlamentariska oppositionen egentligen vill i frågan? För det är inte helt självklart.

Miljöpartiet har gått ut och sagt sig vilja se en ny statlig myndighet som granskar vårdalternativen, både offentliga och privata aktörer – för att se över att de levererar kvalité. Victor Bernhardtz på Dagens Arena intervjuade Mats Pertoft nyligen för att reda ut hur det skulle kunna se ut och vad det innebär. I praktiken förespråkas att man frikopplar detta inspektionsansvaret från Socialstyrelsen.

Ytterligare ett förslag från Miljöpartiet är ett förbud för vinstuttag, men bara vid visade kvalitetsbrister. Vänstern då? Genom riskfriomsorg.se går de pedagogiskt igenom sin syn på det hela. Effektivisering i välfärdsområdet menar de i korta ordalag går ut på att spara in på personal, mat och möjligtvis lokalerna. Kontrollen hävdar de heller inte löser grundproblemet, som har med privata utförare i sig. Därför ställer de sig kritiska till framförallt Miljöpartiets förespråkade lösning. Vänsterpartiet menar att den kontrollapparat som skulle krävas för att granska de privata aktörerna vore resurser som kunde placeras i verksamheten direkt istället. Partiets grundposition är att uttag av vinster i välfärden är fel över huvud taget.

”Att använda pengar till ökad kontroll leder enbart till att ännu mer av de skattepengar som borde gå till äldreomsorgen läggs på att kontrollera privata företags bristande ansvar. Hur stor ska en sådan kontrollapparat tillåtas vara och kosta?”, skriver Ulla Andersson och Eva Olofsson för (V) i ett debattinlägg.

Sossarna å sin tur verkar gå en balansgång mellan acceptans för det system de har varit med och lagt grunden för och förnyad anda av marknadskritik. Fokus verkar ligga på krav på återinvestering av vinst i äldreomsorgen. Eller? I Sveriges radio Ekot pressas Håkan Juholt av Tomas Ramberg i frågan, befäster sin kritiska hållning till vinster i vården – men vill inte löpa hela linan ut. Däremot är det klart att Socialdemokraterna vill stoppa skatteflykt, vilket en rubrik på Aftonbladet lät meddela. Regeringen som ju är på defensiven har gjort en u-sväng och verkar nu tycka samma. Men eftersom det är först nu som man vill införa stopp för skatteflykt bör man komma ihåg att omsvängningen sker under galgen.

Detta är faktiskt inte mina egna ord, utan liberala Expressens ledarsida som kommer med den krassa bedömningen. Expressens Ann-Charlotte Marteus instämmer också intressant nog med just Vänsterpartiet, då hon också pekar på att det skulle krävas en alldeles speciell kontrollapparat för att dessa privata bolag verkligen ska leverera. Frågan som lyder är då, om det inte är mer logiskt att underkänna marknaden över huvud taget i allmännyttiga verksamhetsområden.

Samtliga partiers vinstförespråkare lär dock över huvud taget positivt nog få svårare tid framöver, när de under en längre tid har lämnats walk-over och fått se sina idéer accepterade på slentrian och till följd av en borgerlig tidsanda. Och eftersom allt har skett utan egentlig större debatt, verkar det som om utvärderingen av genomförda reformer har kommit på skam. KvP:s ledarredaktion summerar något av konsekvenserna i detta:

”Kanske har valfrihets­reformen på flera sätt varit bra. Men ingen vet riktigt. Eller så finns det problem som lätt hade kunnat åtgärdas, om man bara kände till dem. Men ingen vet. Eller så uppstår inne­boende och i längden olösliga problem när vinstmaximerare ger sig på omsorg. Ingen vet.”

Intressant i sammanhanget är också Laura Hartman och hennes rapport ”Konkurrensens konsekvenser”, i vilken hon går igenom synen på konkurrens i välfärden. Ökar den verkligen effektiviteten, som nära inpå samtliga partiers ledande skikt anser? Svaret är knappast det rungande Ja! som många har trott. Och för den som vill att kooperativa lösningar, social ekonomi och idéburna verksamheter ska få finnas i välfärden kan också se sig omkullsprungna av en troika bestående av Carema, Förenade Care, Aleris och Attendo Care. 2008 ägde de 70 % av alla privat äldreboenden. Faktum är att ”(…) genomgripande offentliga utvärderingar av dessa reformer har lyst med sin frånvaro.” skriver Hartman.

Kanske är en av de viktigaste konsekvenserna av Caremaskandalen att de idéer som har gjort Caremas m.fl kunnat tälja guld inte längre kommer att accepteras utan debatt och diskussion. Kanske är den borgerliga hegemonin i frågan äntligen bruten, och diskussioner om vinst i välfärden få plats när kommuner diskuterar äldreboenden. ”Naiva politiker har själva skapat problemet”, menar marknadsforskare Jesper Mejling i en debattartikel för Dagens nyheter. Men med naiviteten ur vägen, kanske något bättre kan ta sin början. Att kvalité förs fram kan kanske betraktas som ett stapplande steg mot en annan verksamhetssyn.

Läs gärna även:

LO-bloggen ”Låt Caremaskandalen bli ett möjlighetsfönster

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , , , ,

4 thoughts on “Opposition om Carema

  1. ulla Brodow skriver:

    Tack Robert för denna överblick. Jag tycker Mp är lite svävande på målet. Det måste vara klart bättre att stämma i bäcken än i ån, d v s inte i första hand vara inriktade på granskning i efterhand. Då är ju skadan redan vara skedd och det tar tid innan den upptäcks.

    Jag hörde vår talesman Pertoft i ett annat sammanhang. Då gällde det friskolorna. Han förde ett mycket liknande resonemang där, också svävande. Vinst men bara om kvalitén kan garanteras. Har P verkligen stöd i partiet för sina uttalanden, tro?

    • MP stöder nog Pertofts argument. Imorgon kommer MP på riks lägga fram ett förslag till att hantera äldrevården.
      Jag personligen tror att all vård och omsorg måste diskuteras under flera år av alla olika partier, föreningar och myndigheter, precis som med skolan. Det räcker inte alls med några kongressbeslut, regeringslösningar i all hast eller höjda skatter.
      Allmän och bra vård är prioriterad i Sverige, men man fixar alltid smålösningar överallt, som plåster på såren och inget seriöst, övergripande arbete som verkligen förändrar vård och omsorg ordentligt.
      Jag arbetade 18 månader i äldrevården och fyra år som personlig assistent och kan inte direkt säga att vården sköts på det sätt den ska, oavsett vårdform eller utförare. Min förhoppning är att slippa arbete där någonsin igen. Läget är inte alls bra för vare sig personal eller vårdtagare. Dessvärre finns det inget parti, inte ens Vänsterpartiet (som faktiskt är det enda partiet utan dåliga nödlösningar i denna stundens hetta), som har övergripande förslag till att ordentligt och djupgående vårdsystem. Jag älskade verkligen stunderna i hemtjänsten när jag kunde utföra det arbete jag skulle och kan definitivt tänka mig att arbeta där ifall allting var lugnt och trevligt hela tiden. Dessvärre är det endast ögonblick som är lugna och behagliga, alla andra stunder är hårt slit, allra främst från kvinnor som sliter sönder sig för inga pengar alls.
      Är det någonstans där Miljöpartiet behöver självkritik, är det verkligen vård och omsorg. För samtidigt som jag tycker vi är rätt usla i praktiken, tycker jag MP:s inställning till vård och omsorg är överlägsen alla andra partiers, helt tveklöst.

  2. ulla Brodow skriver:

    Det ska bli spännande att läsa vad Mp riks har att säga. För någon vecka sedan eller mer hörde jag två äldreforskare framföra sina åsikter i radio. De påpekade samma sak som du, Daniel. Vi måste handla långsiktigt, inte plåstra med brandkårsutryckningar när någon skandal inträffar. Vi lever längre idag. Många blir redan över hundra, somliga förvånansvärt pigga, andra år multisjuka. Resan från 65 till livets slut kan bli lång och är definitivt ett nytt skede i livet med nya behov. De första tio åren är många mycket aktiva, tar upp tidigare intressen eller skaffar nya. Efter 80 börjar kroppen i regel säga ifrån. mera märkbart hos de flesta, även om det finns dom som tycks kunna gå på som vanligt.

    De där forskarna menade att vi måste få en helt annan syn på vad som behövs av vård omsorg och stöttning under ”äldrefasen” i livet, ett nytt system helt enkelt, mycket mera differentierat. Jag avskyr när politiker pratar om ”våra gamla” som om vi vore en homogen grupp och en grupp som liksom befinner sig utanför dom som är viktiga i samhället, d v s de arbetsföra. Nåja, en tid tillåts vi väl att vara seniroer. men efter 75 är är vi nog bara gamla. Ni vet väl att enkäter och intervjuer i allmänhet inte riktas till dom som är äldre än 75. Tala om att bli placerad utanför.

    Vid träffades några stycken för något år sedan och tog upp frågan om rätten att på ett värdigt sätt få hjälp att avsluta sitt liv när man så vill. Det är en svår fråga om en rätt som kan missbrukas, men i dessa dagar av – på sina håll – fullständigt ovärdig vård av människor i livets slutskede, aktualiseras de där tankarna igen. Jag återkommer nog.

    • Det där om åldrandet stämmer definitivt och jag tror även jag som arbetat i äldrevården glömmer sådant. Jag kunde komma hem till personer som var 96 år (!) och inte behövde hjälp med någonting, för att sedan besöka personer som var 55 år och behövde hjälp med i stort sett allting. Så, det stämmer att det blir ett slags nedvärderande av människor när man säger ”Äldre personer över 75 år” etc.

      Frågan om eutanasi är alltid svår. Jag tror som min far att den är oerhört komplex men att samhället är fegt för att ens diskutera fördelar och nackdelar av det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: