Att äta djur (1)

Jonathan Safran Foer är en av mina absoluta älsklingsförfattare. Jag köpte av en slump hans första bok, Allt är upplyst (Everything is illuminated), precis innan jag begav mig till Tjeckien 2004 för att vara volontär där. Jag var 23 år och vegetarian. Jonathans autobiografi berättar om hans alteregos resa till Ukraina något år innan min resa. En ung, judisk-amerikan man, också vegetarian. Vi både begav oss till hardcore-köttländer, där kött inte är ett val, utan fullt obligatoriskt. Medan Jonathan fick det svårt och fick nöja sig med potatis vid tillfällen (i alla fall hans alterego), upptäckte jag till min förvåning att det var lättare att då vara vegetarian i Tjeckien än i Sverige eller i England (som ju sägs vara både vegetarianernas och veganernas paradis på jorden). Jag var ändå en utlänning som inte förstod språket och då spelade det väl ingen roll att jag hade andra konstigheter för mig, om jag ska förkorta resonemanget lite.

För två år sedan släppte Safran Foer sin tredje bok Eating animals (Äta djur som översättning heter). När boken släpptes för två år sedan orkade jag inte läsa den. Jag tyckte inte att jag behövde veta mer än jag redan gör om kost, diet, vegetarianism och djurindustri. Jag behövde definitivt inte läsa om någonting som heller skulle kunna gå stick i stäv med mig egen vegetarianism, vilket vissa personer sa att boken gjorde: att han provocerade och ifrågasatte vegetarianismen. Men för några månader sedan beslöt jag mig för att läsa denna tredje bok.

När Jonathan och Nicole Krauss, även hon berömd författare, skaffade barn tillsammans påbörjade Jonathan sin (troligtvis) ultimata resa mot vegetarianism på riktigt. Tidigare hade han alltid vacklat och velat fram och tillbaka mellan kost och argument, ovillig att slutgiltigt offra kosten för argumenten. Men när barnet var på väg in i världen ville Jonathan ta reda på hur djurindustrin såg ut för att veta vilken mat han serverade sitt barn. Redan innan han började visste han vilken generell bild som skulle uppstå och det rimliga i att vegetarianism var att föredra.

Först lånade jag boken, men bestämde mig för att den är så himla välskriven och faktamässigt välgjord att jag inte kunde låta bli att köpa den. Inte heller kunde jag undvika att ständigt tänka på innehållet, vad som var för jävligt, hemskt, roligt, brutalt eller galet. Jag ville bearbeta den på något sätt. “Varför inte skriva om den?” Ja, varför inte bearbeta hela boken, samt en mängd fakta och information som jag redan besitter från andra böcker, filmer, radioprogram etc?

Under december kommer åtta inlägg om tankar och argumentationer publiceras här, som behandlar vegetarianism, med Äta djur som ett slags grund. De publiceras varje torsdag och söndag fram till den 25:e december. Jag kommer hänvisa till vegetarianer och veganer som grupper, oavsett hur hård eller mjuk inställning man har. Gemensamt är dock såklart att man inte äter något kött från djur över huvud taget. Personer som äter kyckling eller fisk räknas inte som vegetarianer. För att förtydliga min egen ställning: jag har varit vegetarian mellan 2002-2004, vegan 2004-2006 och vegetarian sedan dess. Min vegetarianism har alltid utgått ifrån ovo-lakto, dvs jag kan äta mejeriprodukter och äggprodukter. Jag undviker helst allt med gelatin (vanligtvis nedmalda ben från grisar), löpe (nedmalda inälvor) och färgämnet E120 (krossade löss).

Med det skrivet hoppas jag du vill läsa om vegetarianism under nästan en månads tid! Nästa inlägg kommer söndag 4:e december och heter Äta ko och gris.

Annonser
Taggad , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: