Billigt – för vem? (5)

I Safran Foers bok finns ett brev inkluderat i början, nedskrivet av en man som driver en djurfabrik. I det brevet finns ett stort dilemma, som även P1:s Matens pris visar på: för vem är maten billig (i detta fall animaliskt protein, men även alla andra livsmedel berörs)?

Är det så enkelt som att bönderna och storföretagen självmant pressar ner alla kostnader till ett minimum för att vi ska kunna äta det de producerar? Är det konsumenterna som envist, likt en stor skock vettlösa galningar alltid vill ha billigare mat/kött? Är det mellanhänderna, som livsmedelsförsäljarna, som istället försöker pressa ner allting i ena änden för att maximera i andra? Och vilken inverkan har exempelvis Handelsbankens Råvarufond, som spekulerar i råvaror och bidrar till bergochdalbanor i pris? (Brown om Jemen, Libyen och Egypten!)

Jonathan skriver att priset för animaliskt protein generellt sett inte rört sig ett dugg de senaste årtiondena, inte ens med inflation inräknat. Att köpa kött nu som förr kostar lika mycket. I Matens pris (LÄNK) fastslår man att på 1950-talet lade en svensk familj 40 % av sina inkomster på mat. Idag är summan 11 %. Ändå säger vi att “maten-är-så-dyr-nu-för-tiden”. Rent skitsnack alltså. Om vi hade samma kostnader för mat nu som förr, då kan vi glömma solsemestern, valet mellan LCD- eller plasma-TV, ny bil, ny sommarstuga eller tre luncher på stan i veckan. Då betalar vi våra vanligaste, viktigaste räkningar, vårt boende och vår mat. Sen vore det slut. Självklart finns det generella drag och vissa personer har verkligen inte råd med mer än sina viktigaste räkningar och mat, om ens det räcker. Men deras andel av de totala inköpen är ändå lägre än den större massan.

De allra flesta av oss har mer pengar än någonsin och ändå lägger vi mindre pengar än någonsin på mat. Till det kommer att vi lägger 40 % av våra matkostnader på godis, chips, glass, kaffebröd/kakor, läsk, vin och öl! Alltså lägger vi sammanlagt ynkliga 6,6 % av inkomsten på mat vi behöver. Tvivlar du: ställ dig nära en kassa olika tider på dygnet varje dag i veckan, så ska du se att en förvånansvärd stor andel av folks inköp består av just de kategorierna.

  • 30 % av världens landyta har till syfte att förse oss med tamboskap, som ger oss kött.
  • 40 % av mänsklighetens globala utsläppen av växthusgaser kommer härifrån.

Jonathan nämner att i USA är bönderna fyra gånger så självmordsbenägna som genomsnittsmedborgaren. Fyra gånger?!

Det kan inte vara så enkelt som att bönderna är onda sadister, driver djurfabriker för att tjäna grova pengar på död eller bedrar konsumenterna och skrockar åt det hela. Trycket på bönder är ofta hårt. Det handlar om att ständigt livnära fler personer, att ständigt kunna pressa ner sin egen vinstnivå, ständigt leva mellan konsumenter, myndigheter, storföretagen och varandra. (Själklart finns det fler, mer sociologiska orsaker, men det hinner jag inte behandla här.) Klart som fasen att många bönder blir mer deprimerade, hamnar i ekonomiska knipor, riskerar att bli sjuka etc.

Trots det erhåller västerländska bönder stora subventioner. I syfte att kunna hålla priserna nere. Ändå är det svårt att det ekonomiska att gå ihop, att inte sälja ut till storföretag eller hitta en annan utväg.

Här finns två länkar om man är mer intresserad av ämnet och vill påverka på något sätt:

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: