Slutplädering (8)

Precis som Jonathan Safran Foer skriver, visste han att boken skulle göra honom till vegetarian. Igen. Med ett “åh nej, inte igen” eller “nej, jag orkar inte se” reagerar människor på filmer eller reportage om köttindustrin. Inget konstigt, för precis som Jonathan tillägger, “så blir det en skräckfilm” när man avhandlar köttindustrin. Det finns inte mycket vackert, pittoreskt eller gulligt med jordbruk eller djurhållning. Det finns inte många kopplingar kvar till den ursprungliga bilden av bönder som plogar, pysslar om djur och förser sig själva och andra med mat, den bild som i synnerhet storföretag och organisationer vill att vi ska ha.

I och med att jag läst Jonathans Äta djur och återinsatt mig i ämnet, hur har jag själv påverkats? För ett år sedan slutade jag jobba nattskift i vården. Tidigare drack jag alltid energidryck på natten, eftersom kaffe har en negativ effekt på en ansiktssjukdom jag har. Konsumtionen av energidrycker har minskats rejält och är nästan obefintlig, i synnerhet efter att ha läst boken. Energidrycker innehåller taurin, ett ämne som utvinns från dödade tjurar, därav namnet Red Bull (eller som de kallas i iPhonespelet Game Dev StoryDead Bull) och burken i sig behandlas med bisfenol, en inte alltför nyttig kemikalie. Jag äter mindre godis än tidigare, eftersom det alltid innebär en risk att äta gelatin (nedmalda och kokade djurdelar), E120 (krossade löss) eller liknande. När jag i mitt nuvarande arbete är på konferenser eller kurser, har jag övergått till få vegansk mat. Dels är det godare, dels är det bättre. Jag har dessutom övergått till mer sojadryck än mjölk efter läsningen av Äta djur. När jag blev vegan upphörde jag med alla mejeriprodukter och således även mjölk, som jag tidigare drack som en svensk – mycket. Efter de två åren som vegan har jag dock aldrig återfått smaken för mjölk, vilket självklart underlättar för mig att åter minska konsumtionen nu.

Trots det anser jag mig inte vara missionär för vegetarianism eller veganism. Texterna här upplevs säkert som det, trots att det är mer av en lång recension och diskussion kring främst Jonathan Safran Foers bok Äta djur. Som jag skrev i första inlägget är det för mig vanligare att möta allätare/köttätare som propagerar, hånar och förlöjligar än tvärtom. De här texterna är inte heller till för att få just dig att känna skuld eller skam, för det gör knappast världen bättre. Främst är det samhällsstrukturen och jordbruket som måste förändras och som enskild person eller liten grupp kan man knappast förändra allt eller avkrävas ansvar hit och dit. Det räcker med att bara tänka efter några gånger i veckan på vad du faktiskt köper och vad du faktiskt äter. Behöver du just de där sakerna varenda dag, liksom jag nödvändigtvis inte behöver köpa chips bara för att jag kan äta det?

Mycket av äcklet, det bildliga, det brutala, det råa och fruktansvärda är utelämnat här. Jag är trött på att skrämsel- eller äckelargument används. Jonathan radar upp metoder att massdöda djur på, han beskriver enkelt och kort hur saker och ting sköts. Dock inga bilder på hur exakt det går till när ett huvud på olika djur kapas. Jag tycker det är skönt att slippa sådant, för jag har sett, hört och läst. Det räcker efter ett tag, liksom för de allra flesta. Hans redogörelse för köttindustrin och behandling av djur är mer filosofisk och där sätter han in all sin humor, sitt resonerande och all kraft, även om inslag av våld förekommer.

Själv har jag inte ätit kött på nio år. Ett av huvudskälen var att jag inte gillade kött. När människor försöker testa mig eller få mig att tänka över, brukar det argumentet bita rejält. Alla vet ju hur det är att bli påprackad svarta oliver när man hatar svarta oliver. Det andra skälet var att jag tröttnade på den sjuka hushållningen och avsaknaden av respekt för andra varelser. Sistnämnda är ett vanligt skäl till människors övergång till vegetarianism och jag är övertygad om att den inte kommer minska, utan snarare öka avsevärt.

Som Jonathans mormor menade måste att saker ha en betydelse, man kan inte strunta i allt. För mig har det betydelse att värna om andra varelser, att ha vissa principer att följa och inte bara rycka på axlarna och säga att “det där är någon annans problem, inte mitt.”

I början av boken ställer Jonathan frågan: spelar det egentligen någon roll var i världen som djuren far illa? Är det mindre dåligt eller allvarligt om det sker i USA än i Sverige? I mina ögon är det samma sak vart det än inträffar.

Vill du lära dig mer och få en bild av ämnet utan mig kan jag rekommendera två böcker:

  1. Äta djur av Jonathan Safran Foer. Självklart!
  2. Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman. Självklart!

Dessa två är systematiska i sin genomgång av matindustri, den ena med huvudfokus på köttindustri, den andra med fokus på hela livsmedelskedjan.

Vill du ha tips i juletider på annat än julbord och julmiddagar, som du troligtvis vid det här laget är väldigt trött på? Här kommer två praktiska tips:

Förresten. Gå och se Extremt högt och otroligt nära i mars, filmatiseringen av Safran Foers andra bok med samma namn. Idag har den premiär i USA och Canada. Själv längtar jag.

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: