Socialdigital förvirring

För exakt fyra år sedan skaffade jag äntligen Facebook. Då gav jag mig in i den digitala sociala leken, tillsammans med vänner, kompisar, familj, släkt och bekanta. Samt några hundra miljoner andra människor. Efter tre och ett halvt år raderade jag kontot, efter flera års velande över huruvida jag ville behålla det eller inte. När jag klev ur Facebook ville jag istället förlita mig på telefon, sms, mejl och Skype. Vid sidan av den här bloggen, som jag driver tillsammans med den mer aktiva Robert.

Det visade sig svårare än jag faktiskt trodde. Och mina förväntningar var inte de allra högsta från början. Vissa personer är fortfarande väldigt bra på att besvara mejl, att korrespondera den vägen. Andra har blivit totalt värdelösa. Inte särskilt underligt när Facebook och Skype skapar enklare sätt. Jag är inte alltid på humör för att använda Skype heller och därmed faller en del av min inställning.

Istället återvände jag till Google+, mer aktiv än innan. Där är det lugnt, stillsamt och jag ägnar min tid mestadels åt tekniknörderi där, utan avbrott från andra människor.

Min standardfråga till människor när vi träffas har börjat bli ”Så, hur är livet på Facebook då?” Nästan alla svarar att det är som vanligt och ”jag hänger inte mycket där länge” samt ”det är som vanligt, samma typer av inlägg, som att det är dags för vin, jag ska sova etc”.

Jag har alltid varit för otålig i datorvärlden. Det är väl en stor brist. Jag orkar liksom inte bry mig om en tjänst/plattform alltför länge. Den tjänst som passat mig bäst under alla är mejl. Å andra sidan har jag haft bortåt 20-25 olika mejladresser och mejltjänster sedan 1997. Ena perioden kan jag hantera att all huvudsaklig trafik och de viktigaste tjänsterna hamnar hos Google. Sen blir jag frustrerad och raderar allt jag har hos dem, för att istället gå över till en blandning av Microsoft och Facebook, sedan dumpa dem och övergå till enbart Apple. Ett år senare sprider jag ut mig till Google och begränsar allt hos Apple istället. Och kanske tar en liten bit hos Yahoo. Som raderas efter två månader.

Jag provade Flickr för att skapa ordentliga fotoalbum från delar av livet, som är enkla att visa upp för människor som frågar efter just bilder. Därmed avböjde jag Instagram, som precis nyligen köptes av Facebook i syfte att utöka deras bildarkiv. Efter just två månader orkade jag inte längre. Mitt spontanta, då vettiga infall, blev ogenomtänkt och onödigt. Jag kände inte längre något behov.

Så brukar jag göra: pendla. Perioder då jag inte upptäcker eller experimenterar alls och perioder jag provar allt mellan himmel och jord i syfte att finna just vad jag söker. Perioder då jag blir väldigt extrovert, socialt inriktad och väldigt synlig förbyts mot perioder då jag struntar i allt vad socialt umgänge heter och blir nästan osynlig.

Just nu pendlar funderingarna mellan att radera Twitterkontot, omvandla syftet med det eller behålla det med nuvarande form och syfte, skaffa ett konto på LinkedIn. Och så rullar det runt. Vilka för- respektive nackdelar finns? Vad ska jag använda tjänsterna till egentligen? Är det för att jag ska pilla mer med min iPhone eller dator? Locka mig till att börja använda en iPad (som jag för mitt liv inte kan begripa varför jag skulle behöva nu)? Vad får jag faktiskt ut av det hela?

I grund och botten, hos alla tjänster, finns två huvudsyften knutna till varandra:

  1. Marknadsföring. Tjänsterna drivs uteslutande alltid av reklam och annonsering riktad till alla, men samtidigt till varje enskild person specifikt. Vill man undvika alltför mycket av den varan och ”bara” utnyttja tjänsten med cookies i bakgrunden, då får man betala.
  2. Socialt umgänge som marknadsföringsplattform. Företagens, och tjänsternas, största inkomstkälla baseras på att jag och många jag känner skapar en social tillhörighet i det digitala. Där finns en plattform för företagen att livnära sig på vår kommunikation. Allt i form av extremt smart och många gånger subtil reklam och annonsering.
Tråkigt nog tycker jag att företagen och tjänsterna alltför mycket liknar mobilabonnemang eller digitalt TV-utbud: Det finns himla mycket coolt och användbart, trots allt, fast ingenting som passar det jag vill just nu. Kanske beror det på att jag vill åstadkomma en ständig förändring, ett slags rotation av alla möjligheter, eller inte vill binda mig hos någon, att ha kvar rätten att välja fritt utan bindning?
Samtidigt återfinns en annan fundering, kopplat till jobbet: stresshantering. I jobbet som politisk sekreterare uppkommer och cirkulerar en extrem mängd information varje dag. Så mycket att göra, att välja mellan, att bry sig om. Så gick det inte riktigt till för tio, trettio, femtio år sedan. Och det gäller att hänga med i det som sker nu, inte fundera över hur det var förr. Dessutom fyller exempelvis Facebook och Google+ ett socialt behov som människor inte kan bortse ifrån. Hur uttjatat det än är, är och förblir vi sociala varelser. Extremt få klarar av isolering utan att bli helt tokiga. Därför är dessa tjänster så ohyggligt effektiva, av ovanstående skäl: det skapar en social samhörighet, tillvaro som vi delar med andra även om den inte är fysisk.
Men jag kan inte låta bli att göra just det, fundera över hur det var förr och vad som egentligen är nödvändigt nu. För det första gäller det att skriva ner vad som faktiskt behövs idag, vilka områden ska jag specialisera just mig emot, för det andra att välja tillvägagångssätt.
Men ena stunden får jag fnatt och ansluter mig gladeligen till mängder av möjligheter på Internet. Andra stunder vill jag bara skita i allt. Däri ligger en viktig fråga, som Everett Bogue ständigt återkommer till:
  • Hur vill jag synas i den digitala världen?

Vill jag, Daniel, faktiskt synas på massa bilder, grunden till Facebook? Nej, jag hatar när människor publicerar bilder på mig. Vill jag, Daniel, synas som politisk propagandaspridare via olika plattformar/tjänster? Jo, det ingår i jobbet, fast jag måste fundera över vad som är nödvändigt, hur det ser och när. Vill jag, Daniel, vara förknippad med exempelvis egen hemsida, professionellt nätverkande på LinkedIn? Och i alla dessa fall, hur länge? Jag vet inte riktigt just nu. Endast att jag börjar tröttna på att synas. Samtidigt som att synas är A och O i politik, därmed mitt jobb. Fast synas innebär inte att man gör det på ett bra sätt eller att tiden användes korrekt. Kunde jag inte gjort andra saker under tiden?

De tre huvudsakliga frågorna som snurrar runt nu är: Vad ska jag använda mig av? Vad är experimenterandet till för? Vill jag ens vara aktiv i det digitala nu? Varför ska jag ens bry mig?

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , ,

4 thoughts on “Socialdigital förvirring

  1. Robert Halvarsson skriver:

    I den ekonomiska modell som bla. Facebook driver finns förståss ytterligare en affärsidé – och det är kartläggning av människors konsumtionsvanor, internetbeteenden och dylikt – för vad man finner nyttigt för sin egen ekonomiska organiaton. Här är väl kanske Google de mest uppenbara, då stora delar av nättrafiken går genom dem. Den potentiella makten via dem båda blir därför avsevärd – jag gick tillbaka till Mozilla Firefox och slopade Chrome efter en tid – mest av ideologiska skäl.

    Samtidigt sitter jag ju med Windows 7, så jag äger min del propertiära program, för mig är inte problemet detta – utan makten över informationen. Samtidigt orkar jag inte riktigt dra konsekvenserna av den insikten, utan arbetar med alla redskap som den syssla jag håller på med, kräver.

    • Ja, som sagt, jag pendlar fram och tillbaka mellan olika företag. Beroende på humör, inställning, deras agerade och tjänsterna i sig.

      Det sociala har ju blivit det lönsamma. Kan man tjäna pengar på folks samhörighet och bindande till varandra, då kan man även penetrera deras liv.

      Samtidigt finns ju en vinst: Internet i sig är fortfarande gratis. Vad säger att det egentligen ska vara så? Jag tycker ju det, men vad säger och garanterar att sökmotorer och allt annat ska vara gratis?

  2. johanna skriver:

    ”Därmed avböjde jag Instagram, som precis nyligen köptes av Facebook i syfte att utöka deras bildarkiv. ” AHAAAAAAA pik eller? 😛 Jag har tagit ”bort” mitt facebook konto. Med ”” menar jag att det i princip är omöjligt att ta bort ett konto där. Och allt som finns på mitt konto kommer finnas där förevigt. Det känns ju underbart…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: