”Hoppet står i realiteten till den tekniska utvecklingen”

När det kommer till klimat- och miljöfrågor är denna rubriks andemening väldigt vanlig. Den bekräftades också bara för en tid sedan av en av Dagens nyheters ledarskribenter. Ekvationen har ingen färdig lösning, heter det. Så här summeras den hållningen:

”Hoppet står i realiteten till den tekniska utvecklingen. Ett plötsligt, avgörande genombrott som förändrar energi- och klimatekvationen är inte omöjligt – men heller inte något man lugnt kan förutsätta ska inträffa. Först och främst gäller det att utnyttja ett otal mindre förbättringar som steg för steg kan effektivisera energianvändning, energiproduktion och logistik.”

I mina öron låter det som att detta teknikhopp är ett sätt att undkomma att behöva göra något grundläggande. Något som mindre handlar om framtiden utan snarare utgår ifrån de redskap som finns idag. Sveriges utsläpp fortsätter också att öka, likväl som det ser ut i världen i stort. Forskare befarar att vi håller på att korsa ett antal s.k ”tipping points”, punkter där människans inverkan på klimat i sin tur sätter igång så kallade kedjereaktioner.

Detta innebär att det politiska mål på ”acceptabel temperaturökning” kring två grader kanske blir omöjligt. Om målet kan man läsa mer via Naturvårdsverkets pedagogiska sajt här.

En tipping point kan exempelvis vara att permafrost släpper, vilket The guardian redan 2010 beskrev att så sker, vilket i sin tur utsätter atmosfären för ytterligare klimatgaser (metan). Med ytterligare tillförsel av sådana gaser accelererar därmed till viss del klimatförändringarna av sig självt.

Arktisk tundra juli 2008 utanför Barrow, Alaska, fotografi av MarmotChaser, Wikimedia Commons via Flickr, använd i enlighet med Creative Commons Attribution 2.0 Generic license.

Men hur förvaltar vi denna insikt? Om regeringen är ett utslag för folkviljan så kör den på för att legitimera oljeutvinning vid Arktis, satsar på att bygga nya motorvägar och verkar allmänt ha svårt att koppla ihop ekonomi och ekologi.

Hittills verkar inte vare sig den hållbara tillväxten eller energieffektiviseringen ha kunnat förmå bromsa utsläppen. Och även om undertecknad inte vill avvisa tekniska framsteg helt och hållet, måste vi vara på det klara med att en stimulera teknikutvecklingen i sig svårligen går att förstås som en genväg till omorganisation av vare sig samhälle eller ekonomi. Det är här DN säger pass, och utvisar alla som vill se större omställning som civilisationskritiker. Där får de sitta och skämmas för deras oförmåga att förstå mänskliga behov.

I övrigt har professor i nationalekonomi Michael Hoel gått ut och kritiserat tanken att ett land som Sverige kan påverka den globala trenden genom att ”gå före” med insatser för utsläpp av mindre klimatgaser. Det riskerar istället att leda till minskad konkurrens på världsmarknaden, hävdar han. Läs hans argument här. Rätt nyligen replikerade Rikard Warlenius och Alf Hornborg, båda humanekologer i ett välformulerat svar. Det kanske handlar mindre om att gå före, och mer om att inse sin roll i en global teknisk överordning. I deras fall försöker man pricka in detta resonemang genom att använda begreppet klimatskuld.

Min tanke? Att bejakande av denna potentiella teknikutveckling, samtidigt som andra metoder ej anses önskvärda, handlar väldigt mycket om en form av trosuppfattning och samtidigt en form av flykt.

Tro, därför att den trots att allt talar för motsatsen så gärna vill att vi kommer att fixa det här utan att kompromissa alltför mycket med både samhällsorganisation och nuvarande tänkande. Den bejakar vissa kunskapsformer (som nationalekonomin) och väljer att bortse från andra (miljöforskning). När den ena talar emot den andra väljer man det som gynnar marknaden.

Flykt, därför att när det väl kommer till kritan vill man ej ta ansvar. I samhällshierarkin över viktiga frågor hamnar ekologi nästan alltid efter ekonomi. Istället för att ta itu med den uppochnervända värden kör man på som vanligt och flyr ansvaret.

Kuriosa: Det grekiska ordet för teknik är tekhniké, dess grekiska etymologi lär oss att ordet syftar på både kunskap om hantverk och konstnärlighet. Här kan vi tänka oss ett bejakande av ny eller annorlunda politisk teknik, som föder fram ett större engagemang för de livsuppehållande ekologiska livsvärdena. En sådan breddad uppfattning om vad som kan vara teknik verkar dock väldigt få representera.

Annonser
Taggad , , , , , , , , ,

2 thoughts on “”Hoppet står i realiteten till den tekniska utvecklingen”

  1. Olof Olsson skriver:

    Väl talat! Finanskrisen borde göra det lättare att tala klarspråk om tillväxtsamhällets omöjlighet. Önskar att MP kan ta chansen att göra det.

  2. Robert Halvarsson skriver:

    Hej Olof,

    Jag instämmer till punkt och pricka. MP vore en av de naturliga språkrören för en sådan kritik, kan jag tycka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: