En kort reflektion om partihistoria

Min farmor var en inbiten socialdemokrat. Hon föddes in i socialdemokratin och dog som socialdemokrat, trots att hon brännmärkte dem som förrädare mot slutet av sitt liv. Hon kunde inte låta bli att rösta på S sista gången hon röstade.

Jag fann fem band i en serie namngiven Arbetets söner utgiven 1966-67, en saga (!) om det Socialdemokratiska Arbetarpartiet på cirka 2.500 sidor. Guldsidor och läderband. Vikt på ett halvt ton. Kanske något mindre. Allt till det facila priset av 666 kronor.

Jag skummade igenom de fem böckerna och lika inbiten feminist som hon var socialdemokrat kunde jag inte undgå att se att ett av de cirka hundratalet kapitel var ett författat av en kvinna – Alva Myrdal. Av de hundratals foton, bilder, avbildningar fann jag ett fåtal på kvinnor. Allting annat handlar om vita män.

Visserligen släpptes dessa precis innan feminismen dök upp igen 1968 och krävde omfattande förändring i samhället, men det är ändå väldigt intressant hur historieskrivning tidigare varit enbart ett manligt ämne. Av män för män. Kvinnor besväras icke.

Farmor läste aldrig böckerna. Och Socialdemokraterna har kommit en bit på vägen de senaste drygt 40 åren. De var även med och införde allmän och lika rösträtt i alla fall (lite halvt motvilligt måste erkännas), trots att den där icke-manliga befolkningen inte inkluderas i historiebeskrivningen.

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: