Etikettarkiv: Vänsterpartiet

Ögonblicksbilder: Första maj i Karlstad

Efter en lång tystnad. Ja, nästan en tystnad som varat i en evighet, vaknar RR till liv igen. En kort stund, för att skicka några tidssignaler från ett förstamajfirande i Karlstad.

… Det är 2013. Den borgerliga regeringen och oppositionspartierna har föraningar om ett val, 2014 är det år det gäller. Utomhus är stämningen god. Olika fackföreningar, samt partierna, i dessa fall Socialdemokraterna, Vänsterpartiet samt mindre Kommunistiska partiet har på olika platser och tider samlats till att på skilda sätt manifestera sina För och Emot. Även Syndikalisterna höll bokbord.

Som ögonblicksbilder har jag valt ut två blickar över denna dag.

Första bilden är från Vänsterpartiets demonstrationståg, här nära Museiparken. Den sistnämnda är från Kommunals ”block”, som tillsammans med andra LO-förbund dagen till ära gick med Socialdemokraterna. Kvinnan håller upp ett plakat där det står: ”Hur får jag högre lön? Byt kön!”

Demonstranter

Byt kön

Nu åter till tystnaden…

Taggad , , , ,

En modern vänster för kortare arbetsdagar

Birger Schlaug skrev nyss om det att det nu är Vänsterpartiet som är det parti som även på ledningsnivå konsekvent står upp för arbetstidsförkortning med anledning av miljön. Det uttalandet kan verka konstigt, men inte för oss som följt Schlaug och de gröna som principfast står upp för kortare arbetsdagar och ifrågasätter tillväxten.

Att Schlaug fäller detta omdöme har givetvis mycket med att vänsterns 39:e kongress gått av stapeln. Om den kongressen finns det mycket att säga, och skriva. Att Jonas Sjöstedt är villig att stå upp för sex timmars arbetsdag är tydligt. Något som glädjer denna bloggskribent mycket, i och med att det ytterligare lägger tyngd kring frågan.

Miljöpartiet då? Jo, jag har skrivit om partiets något kluvna förhållningssätt bland annat här. Å ena sidan, arbetstidsförkortning är en traditionell grön fråga, ett rådsslag pågår nu om makten över tiden som ännu ej är avslutat, och en rad väldigt engagerade miljöpartister som driver det hela. Å andra sidan, en svaghet inom partiets ledning som verkar komma till uttryck i att man vaggas in rådande borgerliga samhällstrender. Exemplifierat genom Gustav Fridolins ambivalens inför arbetstidsförkortning till sin helhet.

Det hade varit enklare om det enbart handlade om ”kappan-efter vindenmentalitet” som finns hos ett fåtal individer, men snarare har partiets toppar liksom andra samhällskrafter frivilligt eller tämligen ofrivilligt drivits med i det misslyckade  sociala experiment som förespråkats av ny-liberaler i ledande samhällsställning.

Om detta experiment som den klassiska socialdemokratins grand old man Göran Greider summerar för Aftonbladet.

Åter då till Schlaug:

”Kanske är det Vänstern som nu är det parti som häller konkretioner i den spann som Miljöpartiet, när tiden ännu inte var mogen för budskapet, fyllde med konkretion: att ett socialt hållbart samhälle är förutsättning för ett ekologiskt hållbart samhälle, som i sin tur är förutsättning för ett demokratiskt hållbart samhälle.”

Om Vänsterpartiets nya väg leder till att deras förhoppning om att vara ett rörelse-parti infrias, kommer den politiska kartan ofrånkomligt att målas om. Det återstår att se hur Miljöpartiet som helhet väljer att förhålla sig till detta. I kontrast till ovan nämnda pessimism kan nämnas att flera miljöpartister aktivt bildar opinion för arbetstidsförkortning, som senast i denna artikel – där en partimässig fyrklöver bildas.

Där står vänstern och gröna (oftast) tillsammans, och i min värld finns det all anledning till fördjupad dialog dem emellan, och alla parter som har makten över tiden i sin fokus.

Taggad , , , , , , , ,

Opposition om Carema

Regeringen skadehanterar den återuppväckta kritiken mot att skattepengar förs över till skatteparadis i form av privata bolags verksamhet i välfärdsområdet. Regeringen föreslår en stopplag, som var ”för lite” och ”för sent” enligt  oppositionen. Men bortsett från det har sossarna, miljö- och vänsterpartiet påfallande olika tankar. Frågan är vad den parlamentariska oppositionen egentligen vill i frågan? För det är inte helt självklart.

Miljöpartiet har gått ut och sagt sig vilja se en ny statlig myndighet som granskar vårdalternativen, både offentliga och privata aktörer – för att se över att de levererar kvalité. Victor Bernhardtz på Dagens Arena intervjuade Mats Pertoft nyligen för att reda ut hur det skulle kunna se ut och vad det innebär. I praktiken förespråkas att man frikopplar detta inspektionsansvaret från Socialstyrelsen.

Ytterligare ett förslag från Miljöpartiet är ett förbud för vinstuttag, men bara vid visade kvalitetsbrister. Vänstern då? Genom riskfriomsorg.se går de pedagogiskt igenom sin syn på det hela. Effektivisering i välfärdsområdet menar de i korta ordalag går ut på att spara in på personal, mat och möjligtvis lokalerna. Kontrollen hävdar de heller inte löser grundproblemet, som har med privata utförare i sig. Därför ställer de sig kritiska till framförallt Miljöpartiets förespråkade lösning. Vänsterpartiet menar att den kontrollapparat som skulle krävas för att granska de privata aktörerna vore resurser som kunde placeras i verksamheten direkt istället. Partiets grundposition är att uttag av vinster i välfärden är fel över huvud taget.

”Att använda pengar till ökad kontroll leder enbart till att ännu mer av de skattepengar som borde gå till äldreomsorgen läggs på att kontrollera privata företags bristande ansvar. Hur stor ska en sådan kontrollapparat tillåtas vara och kosta?”, skriver Ulla Andersson och Eva Olofsson för (V) i ett debattinlägg.

Sossarna å sin tur verkar gå en balansgång mellan acceptans för det system de har varit med och lagt grunden för och förnyad anda av marknadskritik. Fokus verkar ligga på krav på återinvestering av vinst i äldreomsorgen. Eller? I Sveriges radio Ekot pressas Håkan Juholt av Tomas Ramberg i frågan, befäster sin kritiska hållning till vinster i vården – men vill inte löpa hela linan ut. Däremot är det klart att Socialdemokraterna vill stoppa skatteflykt, vilket en rubrik på Aftonbladet lät meddela. Regeringen som ju är på defensiven har gjort en u-sväng och verkar nu tycka samma. Men eftersom det är först nu som man vill införa stopp för skatteflykt bör man komma ihåg att omsvängningen sker under galgen.

Detta är faktiskt inte mina egna ord, utan liberala Expressens ledarsida som kommer med den krassa bedömningen. Expressens Ann-Charlotte Marteus instämmer också intressant nog med just Vänsterpartiet, då hon också pekar på att det skulle krävas en alldeles speciell kontrollapparat för att dessa privata bolag verkligen ska leverera. Frågan som lyder är då, om det inte är mer logiskt att underkänna marknaden över huvud taget i allmännyttiga verksamhetsområden.

Samtliga partiers vinstförespråkare lär dock över huvud taget positivt nog få svårare tid framöver, när de under en längre tid har lämnats walk-over och fått se sina idéer accepterade på slentrian och till följd av en borgerlig tidsanda. Och eftersom allt har skett utan egentlig större debatt, verkar det som om utvärderingen av genomförda reformer har kommit på skam. KvP:s ledarredaktion summerar något av konsekvenserna i detta:

”Kanske har valfrihets­reformen på flera sätt varit bra. Men ingen vet riktigt. Eller så finns det problem som lätt hade kunnat åtgärdas, om man bara kände till dem. Men ingen vet. Eller så uppstår inne­boende och i längden olösliga problem när vinstmaximerare ger sig på omsorg. Ingen vet.”

Intressant i sammanhanget är också Laura Hartman och hennes rapport ”Konkurrensens konsekvenser”, i vilken hon går igenom synen på konkurrens i välfärden. Ökar den verkligen effektiviteten, som nära inpå samtliga partiers ledande skikt anser? Svaret är knappast det rungande Ja! som många har trott. Och för den som vill att kooperativa lösningar, social ekonomi och idéburna verksamheter ska få finnas i välfärden kan också se sig omkullsprungna av en troika bestående av Carema, Förenade Care, Aleris och Attendo Care. 2008 ägde de 70 % av alla privat äldreboenden. Faktum är att ”(…) genomgripande offentliga utvärderingar av dessa reformer har lyst med sin frånvaro.” skriver Hartman.

Kanske är en av de viktigaste konsekvenserna av Caremaskandalen att de idéer som har gjort Caremas m.fl kunnat tälja guld inte längre kommer att accepteras utan debatt och diskussion. Kanske är den borgerliga hegemonin i frågan äntligen bruten, och diskussioner om vinst i välfärden få plats när kommuner diskuterar äldreboenden. ”Naiva politiker har själva skapat problemet”, menar marknadsforskare Jesper Mejling i en debattartikel för Dagens nyheter. Men med naiviteten ur vägen, kanske något bättre kan ta sin början. Att kvalité förs fram kan kanske betraktas som ett stapplande steg mot en annan verksamhetssyn.

Läs gärna även:

LO-bloggen ”Låt Caremaskandalen bli ett möjlighetsfönster

Taggad , , , , , , , , , , , , ,